Då halva landslaget kom från Brynäs

Det får förstås konsekvenser för ledare och tränare i de olika lagen. Inte minst J20-tränaren Victor Grönberg har fått laborera rätt skapligt med spelarmaterialet. Han har plockat upp flera grabbar från J18 och till och med lånat in en lovande back från Karlskoga.

Det är antagligen rätt angenäma problem Victor har ställts inför. Att nya unga grabbar får chansen på så hög nivå är en del av jobbet, en viktig del.

Men för Niklas Gällstedt och hans A-lagsstab är det business as usual eftersom ingen av deras spelare saknas (möjligen med undantag för sjukdom och småskador).

Man kan lugnt påstå att det var annorlunda förr. Tommy Sandlin, som var tränare för seniorlaget från 1969 till 1977 i första svängen, fick aldrig någon arbetsro under landslagsuppehållen. Oftast var sju-åtta man från Brynäs med i Tre Kronor, och så fanns även B-landslaget Vikingarna och juniorlandslaget.

Tord Lundström sa en gång:

– Jag minns en söndagsmatch i Stockholm på 60-talet. Dagen efter var det flera landslagssamlingar, och i bussen hem var bara Heimo Klockare med av alla spelare som hade åkt ner. Och han hade tackat nej till landslaget.

Fast det tog lite tid innan Brynässpelarna lyckades övertyga landslagsledningen om att de hörde hemma i Tre Kronor. 1963-64, första SM-guldsäsongen, var det egentligen bara Lennart ”Tigern” Johansson som var med i de landskamper som betydde något – och det tog ett par månader innan han kunde betrakta sig som ordinarie.

Då ska man ändå komma ihåg att Brynäs redan säsongen dessförinnan charmat hela hockey-Sverige med en snabbhet och ett klapp-klapp-spel som antydde att en ny generation var på väg att ta över.

Sportjournalisterna var lite vaknare när det gäller Brynäs. På den här tiden var det inte ovanligt att landslagssäsongen inleddes med en match mellan Tre Kronor och något som kallades Pressens lag, och det var ett sorts B-landslag som ett antal sportskrivare tog ut bland alla spelare som inte var med i landslagstruppen.

Hösten 1963 tog denna pressens uttagningskommitté ut Håkan Wickberg, Lars-Åke Sivertsson och Tigern Johansson i sitt lag. Därtill Tord Lundström och Lennart ”Lill-Strimma” Svedberg som Brynäs just värvat från Kiruna AIF respektive Grums och ännu inte spelat en match i Gävle.

Pressen vann med 7–4 och såväl Wickberg som Sivertsson och Lundström gjorde mål.

Kan man då påstå att sportjournalisterna hade bättre hockeyögon än förbundets uttagningskommitté, UK?

Kanske. Men det fanns ett par tydliga skäl till att det var svårt att slå sig in i landslaget, och ett av de skälen var att de flesta av VM-hjältarna från Colorado Springs 1962 fortfarande aspirerade på sina platser i laget och var svåra att peta.

Ett annat skäl var att en av UK-ledamöterna, Brynäs IF:s hockeyordförande Thure Wickberg, av olika anledningar höll tillbaka sina egna spelare. Framförallt sonen Håkan.

Thure var mycket rädd för att få kritik för att gynna sina egna grabbar på andras bekostnad, och det pratades på den tiden om att han kanske borde kliva av från sin post i förbundet för svensk ishockeys skull.

Men Thure blev kvar och kunde till slut inte stå emot. Det var uppenbart att Brynäs var en viktig del av Tre Kronors framtid, och en efter en slussades spelarna in i laget. Redan i första landskampen hösten 1964 var Lill-Strimma och Tord med i laget och efter ytterligare ett par matcher även hela Brynäs A-kedja med Lars-Åke Sivertsson, Tigern och Hasse Sjöberg.

Håkan Wickberg kom med i säsongens femte landskamp i början av november, och i VM  i Tammerfors var han given som center tillsammans med Tord Lundström. Lill-Strimma och Sivertsson var också med.

1965-66 fick även Lasse Bylund, Lars-Göran Nilsson, Hans ”Virus” Lindberg och Kjell ”Kulan” Johnsson dra på sig landslagströjan. Med 1966-67 som ett märkligt undantag (bara fyra brynäsare med då) kom Brynäs att utgöra stommen i Tre Kronor ända fram till 1973-74 då Börje Salming, Inge Hammarström och Tord Lundström blev NHL-proffs och förutsättningarna för landslagsishockey började förändras för evigt.

Bilden, ur Gefle Dagblads arkiv, visar Börje Salming och målvakten Wille Löfqvist i Tre Kronors matchdräkt.

Text: Ulf Kriström