Svarta mot vita var Thures idé

Som vanligt har det byggts upp en förväntan som kanske än en gång leder till att svarta mot vita drar fler åskådare än många SHL-matcher. Det är inte ovanligt att uppåt 6 000 personer är på plats för att se denna tidiga träningsmatch.

Men hur började det?

Det var så länge sedan att knappt någon minns. Men vi hittade en som faktiskt var med, nämligen Roland Carlsson. Han är inte bara far till Anders ”Masken” Carlsson, han var dessutom materialförvaltare (trunkman kallades det då) under ett antal år på 60- och 70-talen då Brynäs hade sina mest gyllene år och vann SM-guld nästan varje säsong.

– Det var Thure som hittade på det där, berättar han.

Thure? Jo, Thure Wickberg, rörmokarsonen från Sandviken som startade ingenjörsfirma i Gävle och tog över ansvaret för Brynäs IF:s ishockeysektion på 1950-talet. Han lade grunden till allt som i dag administreras i Gavlerinken – och han gjorde det genom att hela tiden se till att Brynäs låg steget före konkurrenterna. Han hade bra idéer, helt enkelt.

En sådan idé var att starta säsongen med en internmatch. Tanken dök upp någon gång i slutet av 1960- eller början av 1970-talet, och det handlade inte om att göra något kul när NHL-proffsen ändå var hemma och varvade upp inför en ny säsong. Nej, på den tiden hade NHL-klubbarna ännu inte förstått vilken fantastisk plantskola de hade i Europa.

– Thure var helt enkelt ute efter att ge juniorerna chansen att visa upp sig på samma is som de stora grabbarna, säger Roland.

Det fanns nämligen inte så många möjligheter att göra det då. Brynäs hade två målvakter, två backpar och tre kedjor och inte så mycket mer – och att slå ut någon av spelarna i det gänget var inte att tänka på. Nästan alla var landslagsmän.

Men Thure såg framåt. Han ville ha en egenproducerad stomme att bygga på när de äldre grabbarna så småningom valde att sluta, och en internmatch på hösten kändes som en bra idé.

Men tränaren Tommy Sandlin hade inte så mycket med laguttagningen att göra. Det var mer som i spontanidrott, ”du kan väl spela i samma kedja som jag?” ungefär.

– Det var mest skoj och skratt. Alla hade kul, helt enkelt, säger Roland.

Att det blev svarta mot vita var en självklarhet eftersom det var och är Brynäs dräktfärger. Det blev visserligen röda mot vita under det tiotal år då Gevalia styrde och ställde med färgerna, men inte ens det kunde ta död på Thures idé.

Det var aldrig meningen att den där internmatchen skulle bli någon offentlig tillställning, och i början var det verkligen inte så heller.

– Det var väl egentligen bara ungdomarnas föräldrar som stod där och hejade, säger Roland. Om ens de.

Men tiderna förändras. Det gick mer och mer prestige i matchen, och ryktet gick om att det var en sevärd historia där det tacklades så stickor och strån rök och sköts så det ekade över hela Sätrahöjden.

Och när någon fick för sig att utlandsproffsen också borde få vara med steg intresset ytterligare. Det kittlar att få se hur grabbarna har utvecklats sedan de flyttade över Atlanten – och att kanske få en hum om vilka som härnäst kommer att få ett NHL-kontrakt framför näsan.

Så kanske blir det nytt publikrekord när svarta och vita ryker ihop igen den 24 augusti.

Säkra din plats här!