Dagar att minnas, dagar att fira

Publicerad: 2024-02-29

Det borde vara allmän flaggdag lite då och då under den närmaste tiden. Åtminstone i Gävle, för det finns anledning att fira både det ena och det andra.

Låt oss börja med torsdag den 29 februari, skottdagen. Då skulle Lill-Strimma ha fyllt 80 år om han hade varit i livet.

Lennart Svedberg, som han hette, kom till Brynäs från Grums i Värmland 1963. Han hade liksom Tigern Johansson lämnat Wifsta/Östrand i Timrå ett år tidigare, men Grums åkte ur division I och Brynäs tyckte att det var synd att en så talangfull forward skulle behöva harva i tvåan.

Naturligtvis var det Tigern som låg bakom värvningen även om det var Breit Hellman som genomförde den. Tigern kände Strimma mycket väl och visste vilken fantastisk forwardstalang han var.

Men det var inte så lätt att ta plats i någon av kedjorna i Brynäs. Förstakedjan bestod av Tigern själv, målsprutan Lars-Åke Sivertsson och den smarte vänsterforwarden Hasse Sjöberg. De fungerade perfekt ihop.

Tord Lundström hade värvats från Kiruna samma år och hade redan från början fått spela ihop med Håkan Wickberg. Tredje länken, Kjell Larsson, var ett utmärkt komplement som målspottare.

Tredjekedjan var egentligen det enda alternativet. Där laborerade lagledningen ibland, och Strimma fick ganska ofta spela ihop med Jan-Erik Lyck (också ny i laget) och Virus Lindberg. Ibland var Hasse Eriksson center i stället för Lyck.

Det gick skapligt, men det var ändå uppenbart att Strimma inte fick ut 100 procent av sitt kunnande.

Innan slutspelet började var det OS i Innsbruck, och Tigern var uttagen i den svenska hockeytruppen. Han hade gott om tid att fundera mellan ispassen, och eftersom han hade ett fantastiskt hockeyöga såg han framför sig hur Strimma skulle röra sig om han spelade back i stället. Hans skridskoteknik skulle nog göra sig mycket bättre då, och dessutom behövde Brynäs fylla ut backbeståndet.

Det var väl inte vad grabben hade tänkt sig då han gick till Brynäs, han ville ju göra mål och få rubriker i tidningarna, men Tigern kunde vara mycket envis då han satte den sidan till. Så Lill-Strimma lovade att testa, åtminstone i någon match.

Det blev en strålande succé. En talangfull forward förvandlades på ett par veckor till en världsback som i hög grad bidrog till att Brynäs den våren vann sitt första SM-guld och som under resten av sin karriär aldrig någonsin ångrade att han gick med på Tigerns förslag i februari 1963.

Och rubriker i tidningarna fick han sannerligen trots att han inte spelade i någon kedja.

Tyvärr tog hans liv slut redan 1972 i en trafikolycka, men vi som var med under hans två år i Brynäs kommer aldrig att glömma honom.

I nästa vecka, den 7 mars, fyller Conny Silfverberg 65 år. Det är sannerligen också värt att fira. Han spelade för Brynäs i 13 elitsäsonger, vann SM-guld 1980 och representerade Sverige i flera olika landslag under sin karriär.

Conny fyllde fem år då Brynäs vann SM för första gången. Detta hände alltså 1964, för exakt 60 år sedan, och den som vill fira 60-årsjubileet kan välja mellan tre datum:

● 5 mars då den helt avgörande matchen borta mot Leksand spelades och Brynäs vann med 4–2.

● 8 mars då guldet även i praktiken var helt klart efter 5–3-segern borta mot Skellefteå.

● 15 mars då sista omgången spelades och Brynässpelarna fick ta emot sina guldmedaljer i samband med hemmamatchen mot MoDo. Som de för övrigt också vann.

Mitt i denna hektiska vecka 1964 fyllde Lars-Göran Nilsson den 9 mars 20 år hemma i Vuollerim. Ett par månader senare satt han på tåget till Gävle för att också börja spela ishockey för Brynäs.

Det blev av olika anledningar inget guld den första säsongen, men Lars-Göran gjorde succé direkt med sina snabba fötter, sin korta klubba, sitt spelsinne och sitt fantastiska samspel med kedjekamraterna Jan-Erik Lyck och Virus Lindberg.

Han tog, skulle man kunna säga, Lill-Strimmas plats i laget. Men det var en lösning som var positiv för alla inblandade. Utom för de andra lagen, förstås.

De där tre producerade som inga andra. Alla tre var med i toppen av skytteligan varenda säsong under nästan ett decennium, och ett år tog de faktiskt de tre första platserna. Etta, tvåa och trea.

Lars-Göran spelade i Brynäs i 15 säsonger. Det blev 292 mål, 282 assistpoäng och alltså 574 poäng.

På 469 matcher.

Det blev även åtta SM-guld, sex VM-medaljer och en massa annat. Många utvisningsminuter också, men det tar vi en annan gång.

Fler bemärkelsedagar inom den närmaste framtiden?

Jodå, den 8 mars skulle den legendariske Brynäsledaren Sop-Åke Andersson ha fyllt 103 år. Det firas i vanlig ordning av ett antal medlemmar i sällskapet BLS. De besöker hans grav på Skogskyrkogården och samlas sedan i Valls hage för att minnas och för att äta en Sop-Åke special. Det vill säga två korvar med senap i ett korvbröd.

Michela Cava som spelade i Brynäs damlag 2019-20 fyller 30 den 26 mars. Och tre dagar senare fyller Therese Edorson, som gjorde elva säsonger i Brynäs mellan 1998 och 2009, 45 år. Hatten av för dem.

Förresten så fyllde även målvakten Felicia Frank 19 år för ett par dagar sedan, den 27 februari. Det firade hon med en semifinal plats.

Och till sist: Onsdag 13 februari fyller Patrik ”Putte” Erickson 55. Han spelade i Brynäs i fem säsonger mellan 1986 och 1991 innan han värvades av AIK.